Fyra år sedan...

Idag är det fyra år sedan min underbara morfar lämnade oss. Jag kan fortfarande inte förstå att han är borta. Det är fortfarande mormor och morfar inte bara mormor. Varje gång jag är hos mormor på besök vill jag att han ska komma in i köket från vardagsrummet med ett härligt leende på läpparna och ett underbart skratt som bara han kunde göra. Min dröm var att han skulle få se mitt och Johans hus när det blev klart men nu blev det ju inte så. Jag vet att han ser det från himmelen och jag tror att han är stolt över oss.





Mitt favorit kort på morfar. Det är från min student.

Tänk om jag kunde få en varm och glad kram från honom. Det hade jag kunnat ge nästan vad som helst för.
Jag saknar dig så...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0